Nu har så hösten kommit. Ja, verkligen och på riktigt.
Regn, hagel, snö och vind. Finns det något mer höstruskigt?
Kylan kryper in under skinnet och jag känner att nu är det verkligen dags att ta fram alla tillgängliga fleecefiltar och ylletofflor, om det nu inte var så att jag föredrar fårskinn... Stickor är också något att värma sig med. Blodcirkulationen ökar och kreativiteten får flöda. Det är underbart att känna garnet glida mellan fingrarna och se verket växa fram i knät. Just nu stickar jag en liten kofta och jag försäkrar; inga barn eller barnbarn på väg :)
Men visst finns det glädjeämnen även på en ruskig dag. En far som möter en när man kommer för att besöka på "hemmet" och har längtat hela dagen på denna stund och just mig. En härlig fikastund med kaffe och bulle fick vi. Han längtar redan till nästa gång och jag tycker att det är roligt att vi kan få ha dessa små stunder tillsammans.
Nästa gång hoppas jag dock att vädret skall vara mer nådigt så att vi kan gå ut en promenad och känna höstens dofter och njuta av alla underbara färger.
Hasta la vista!
