Höst i mitt bröst

Hur kan en dag som börjar så bra kan sluta så här?

En måndag med förhoppning om en vecka som skulle föra med sig
glädje och mycket inspiration grumlades redan kl. 8.20 då frågan
ställdes. Jag blev kall i hjärtat och kände att nu skall jag se mig om
i världen En värld därute som bara väntar på att jag skall visa mig.

Kan en människas namn och rykte ställa allt på ände? Vill jag att min
värld skall befolkas med människor som suger must, kraft och inspiration
ur mig? Nej, och därför får jag ta tag i mitt liv och förändra...

Våga och vinn...

Underbar var dock lunchen som jag avnjöt med dotter nr 2 och hennes
arbetskamrater. Människor som varje dag är glada och möter alla patienter,
även de mest "besvärliga" med tålamod och engagemang. Serviceminded helt
enkelt.

Nu njuter jag med mannen min och samlar kraft inför morgondagens utmaningar

Hasta la vista!

Hösttankar

Nu har så hösten kommit. Ja, verkligen och på riktigt.
Regn, hagel, snö och vind. Finns det något mer höstruskigt?

Kylan kryper in under skinnet och jag känner att nu är det verkligen dags att ta fram alla tillgängliga fleecefiltar och ylletofflor, om det nu inte var så att jag föredrar fårskinn... Stickor är också något att värma sig med. Blodcirkulationen ökar och kreativiteten får flöda. Det är underbart att känna garnet glida mellan fingrarna och se verket växa fram i knät. Just nu stickar jag en liten kofta och jag försäkrar; inga barn eller barnbarn på väg :)

Men visst finns det glädjeämnen även på en ruskig dag. En far som möter en när man kommer för att besöka på "hemmet" och har längtat hela dagen på denna stund och just mig. En härlig fikastund med kaffe och bulle fick vi. Han längtar redan till nästa gång och jag tycker att det är roligt att vi kan få ha dessa små stunder tillsammans.

Nästa gång hoppas jag dock att vädret skall vara mer nådigt så att vi kan gå ut en promenad och känna höstens dofter och njuta av alla underbara färger.

Hasta la vista!